Demonglass (Hex Hall #2) av Rachel Hawkins

 

LÄS INTE OM DU INTE HAR LÄST HEX HALL, FÖRSTA BOKEN I SERIEN!

Sophie trodde att hon var en häxa, och därför blev hon skickad till Hex Hall, skolan för Prodigium, men Sophie har nyligen fått reda på att hon är en demon. Hon har så mycket krafter att det finns risk att hon skadar alla hon älskar. Dessutom är Archer Cross, den killen hon hade en crush på en agent för The Eye.

Sophie bestämmer sig för att åka till London och genomgå the Removal, som tar bort hennes krafter, eller dödar henne. Men Sophies pappa försöker övertala henne om att inte genomgå “the removal”, utan istället kontrollera sina krafter.

Men väl i London upptäcker Sophie att saker inte är som de ska…

Handlingen i boken utspelar sig mestadels i ett gigantiskt hus utanför London, där det finns otaliga rum och massor med kök, rummen är dessutom inte små. För att inte tala om biblioteket, det verkar helt awesome. Jag bara älskar miljön i den här boken. Jag vill vara i det där huset!

Jenna, Sophies bästa vän följer med till London, och detta tycker jag är bra, för Jenna är en väldigt bra karaktär. Jag gillar henne verkligen. Det skulle nog inte ha blivit lika spännande utan Jenna.

Sophie och hennes pappa gillar jag också, och deras relation utvecklas genom bokens gång, för innan har hennes pappa varit väldigt frånvarande, men nu ska han lära henne att kontrollera sina demonkrafter, eftersom han ju också är en demon.

Jag gillade den här boken jättemycket, till och med ännu mer än vad jag gillade Hex Hall. Sidorna bara flög förbi och innan jag visste ordet av så var den slut… Det var riktigt spännande och jag bara måste läsa den sista delen snart. Det jag gillade med boken var miljön, karaktärerna och handlingen, men inte så mycket kärleksproblemen. Varför måste alla YA böcker ha den berömda kärlekstriangeln? Men jag tyckte inte att det tog allt för mycket plats i boken, den största delen går åt till handlingen, faktiskt.

Jag gillar också Sophies kommentarer på allt, hon använder alltid så uppkäftiga men klockrena kommentarer, även när det verkar hopplöst.

Citat:

“Dad was at his desk when I opened the door, doing what all British people do when they're freaked out: drinking tea.”

“It just seems like overkill when you already have a dagger and I have superpowerful magic at my disposal.”
“‘Superpowerful?’”He stood up, a gold chain dangling from his fingers. “Let me remind you of two words, Mercer: Bad. Dog.”

Författare: Rachel Hawkins

Antal sidor: 359

Böcker i samma serie: Hex Hall, Spell Bound

Betyg: (av 5)

Utläst: 26/8-12

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.
Jag hade riktigt höga förväntningar på den här boken, eftersom Cirkeln var så bra. Men Eld var ändå bättre än förväntningarna. Jag vill inte diskutera så mycket om handlingen, för jag gillade att jag inte visste mer än baksidestexten när jag läste den.

Men man får i alla följa Minoo, Ida, Linnéa, Vanessa och Anna-Karin, och läsa ur deras perspektiv. Jag tyckte att alla karaktärer var intressanta att läsa om på olika sätt. Ibland kan det ju bli så, när boken har flera olika huvudkaraktärer så får man någon som man gillar att läsa om mer, och så längtar man bara tills det är den personen det handlar om. Men så var det inte i den här boken. Kanske för att karaktärerna var så olika och ändå har så spännande liv. Jag har alltid gillat Minoo, och jag har hört flera säga att de känner igen sig mest hos henne, och jag måste hålla med, hon är en riktigt bra karaktär som jag kan känna igen mig hos.

I Cirkeln tyckte jag ibland att Anna-Karin var jobbig, men det tyckte jag inte i Eld, det är som att hon har vuxit och blivit mer säker. Och jag tycker synd om henne.

I den här boken får man också lära känna Ida, och man börjar förstå varför hon är som hon är. Och man börjar faktiskt gilla henne efter ett tag.

De utvalda får också lära känna varandra ännu mer på ett plan de aldrig trodde att de skulle göra, vilket jag gillade.

Boken är också väldigt spännande, jag älskar när man läser en bok och inte kan sluta läsa för att boken är så spännande. Jag läste till och med när jag gick från bussen till sporthallen, för det gick inte att sluta läsa. Då var jag precis i slutet. Det var lite jobbigt då när jag inte hann läsa ut boken innan träningen började, men jag hann läsa ut den på vägen hem. Och det var tur att det inte var så mycket folk i bussen för då hade de säkerligen kollat på mig, för jag var nära på att gråta. Tror jag.

Detta var en värdig uppföljare till Cirkeln och det lär bli en jobbig väntan på nästa bok!

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Antal sidor: 634

Utläst: 8 maj 2012
Betyg: 10/10

Abarat av Clive Barker

Candy är en helt vanlig flicka som bor i den tråkiga staden Kycklingmåla. Men en dag kommer hon av en händelse till landet Abarat, ett land där de mest fantasifulla figurerna finns. Om man inte har nog med fantasi är det svårt att föreställa sig dem. I Abarat träffar Candy bland annat John Spjuver och hans bröder (som sitter på hans huvud) och många andra fantastiska varelser. Tyvärr är allt inte så lätt för Candy i Abarat. Hon har någonting som Kristoffer Kadaver vill åt, saken är bara den att Candy inte ens själv vet om att hon har den. Landet Abarat består av 25 öar, en ö för varje timme. (Ja, de är 25) och havet de ligger i är Isabellas hav.

Detta är en bok som kräver att man har fantasi och kan föreställa sig de fantasifulla figurer som författaren har kommit på. Det är mycket man ska ta in, för Abarat är nästan som en ny värld. Jag hade inga problem med att föreställa mig varelserna i boken. Jag kan fortfarande hämta bilder som jag har från vissa ställen i boken. Det känns som om jag var där, tillsammans med Candy och Spjuver och alla de andra (det är ganska många karaktärer i den här boken, kunde inte hålla reda på alla...).

Så den här boken tyckte jag om mycket! Men frågan är ju om jag ljuger för mig själv när jag säger det eftersom det tog ganska lång tid för mig att läsa den. Jag tog ju en paus och läste flera andra böcker innan jag plockade upp denna igen. Men jag tror att det var på grund av vad jag kände för att läsa. För varje gång jag plockade upp Abarat så befann jag mig i det landet, och jag gillade det, vilket måste betyda att jag tyckte om boken.

Språket var roligt och det händer roliga saker hela tiden! Det hände på flera ställen i boken att jag skrattade högt åt vad de sa då, för att det var så klockrent, eller på grund av det som hände.

Jag hade skrivit ner citat i min förra mobil, men eftersom jag har bytt nu och glömde att föra över dem så vet jag inte vilka sidor de var på... Tyvärr...

Men om du gillar roliga böcker, har fantasi och vill komma in i en annan värld, så ska du läsa den här boken!

Titel: Abarat
Författare: Clive Barker
I samma serie: Magiska dagar, gåtfulla nätter (2), Absolute Midnight (3)

Utläst: 20/2-2012
Betyg: 7/10

Nightmare Academy: Charlie's monsters av Dean Lorey

Charlie har väldigt livlig fantasi. När han drömmer mardrömmar så råkar han öppna portaler så att monstren kan komma in i Charlies sovrum! Charlie känner sig annorlunda. Han är överbeskyddad av sina föräldrar och han har aldrig haft några riktiga vänner. Men en natt kommer tre personer från Nightmare Academy, en skola som tränar barnen så att de ska kunna bekämpa monstren. Han får komma till skolan, som är belägen på ett väldigt speciellt ställe. Men även där känner han sig annorlunda, han är nämligen en av de med mest kraft (He is the most powerful. (Eh.. Ibland tänker man på engelska...)) på skolan. Så han känner sig i alla fall ensam, fastän han nu får vänner, Violet och Theodore.

Den här boken förvånade mig verkligen! Den var flera gånger bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig! Jag var helt fast redan från början. Och i och med att historien utvecklades så blev den bättre och bättre.

Det var aldrig svårt att föreställa sig de fina miljöerna och hemska monstren som var med i boken, för de var alla beskrivna på ett väldigt bra sätt! Jag älskade att skolan var belägen i ett träd! Det verkade helt awesome.

Boken var också väldigt rolig, det skämtades väldigt ofta, och jag gillar Theodore, Charlies kompis, fastän han från början verkade vara en sådan person som man inte skulle tycka om.

Många kanske skulle jämföra boken med Harry Potter, och den är väl lite lik ibland. Det är en trio, en av dem har mer kraft än de andra, och det finns onda monster. Men seriöst. Det är ändå en helt annan historia! Det handlar om monster, och det är helt underbart att läsa om!

Jag hade inte hört så mycket om den här boken innan  - faktiskt ingenting. Det var omslaget, som ju är hur fint som helst, som fångade min och min kompis uppmärksamhet. Tur att vi hittade den, annars skulle jag aldrig ha läst den här underbara boken!

Kan tänka mig att den passar helt utmärkt för 12-åringar, som den verkar vara anpassad för. Men den passar också perfekt för mig! Så läs den här boken om du gillar fantasyböcker för 12-åringar! Och annars också! Läs den! :-)

Titel: Nightmare Academy #1: Charlie's Monsters
Författare: Dean Lorey
I samma serie: Monster Revenge, Monster War
Antal sidor: 336

Utläst: 3/2
Betyg: 10/10

Ingen klarar sig utan fantasi

Det här är en skoluppgift som jag skrev för mer än ett år sedan. Uppgiften var att skriva en typ recension, fast man skulle ha med vissa speciella saker (därför kan den vara lite tråkig ibland...). Dessutom skulle man rekommendera den till ungdomar. Därför tyckte jag att den kunde passa bra här! :-) Förresten, jag ska varna alla... Läs boken - men se inte filmen. Den förstör de fina bilderna man får av boken, och inte ens författaren själv vill veta av filmen, så strunta i filmen.

Den oändliga historien av Michael Ende

”Utan fantasi klarar man sig inte” lyder budskapet i ”Den oändliga historien”, skriven av Michael Ende. Boken handlar om den tjocke bokälskande pojken Bastian Balthasar Bux som stjäl Den oändliga historien från ett antikvariat.  Han läser om hur ”ingentinget” sprider sig över landet Fantásien och om barnakejsarinnans sjukdom. Man får följa Atreju på sitt uppdrag att hitta ett botemedel åt barnakejsarinnan som också räddar Fantásien.  Atreju listar ut att barnakejsarinnan behöver ett nytt namn, men det är bara ett människobarn som kan ge henne det. Det visar sig att det är Bastian som är människobarnet. Till slut kommer Bastian till Fantásien, ger barnakejsarinnan ett namn och räddar hela Fantásien. Som tack får Bastian AURYN, en medaljong bestående av två ormar som biter varandra i svansen och bildar en oval, på klenoden står inskriptionen ”GÖR VAD DU VILL”. För att ta sig fram i Fantásien måste Bastian önska sig saker, men för varje önskning förlorar han ett minne från den verkliga världen. Tills sist listar Bastian ut att inskriptionen egentligen har betydelsen ”KÄNN DIG SJÄLV”, och det är vad han måste göra för att ta sig tillbaka till sin egen värld. 

Bastian lär känna Atreju och hans lyckodrake Fuchur och de stöter på många fantastiska varelser som stenbitare, irrbloss, nattalfer och andra fantas(t)iska varelser.  I historien finns också många andra historier som förgrenar sig, då använder Ende denna mening; ”Men det är en annan historia som får berättas en annan gång.” Meningen betyder att det öde som varelserna går till mötes inte har någonting med den historia som berättas att göra. Det får en att undra om Ende har kommit på historier för dessa varelser också, och man försöker fundera på vad som kan ha hänt.

Fantàsien är uppbyggt av drömmar och fantasier och kan inte finnas utan drömmar och fantasier. ”Ingentinget” och barnakejsarinnans sjukdom är effekterna av lögner som människor använder i förnekandet av drömmar och fantasier. Människorna ljuger och förnekar fantasierna för barnen och därför bryts Fantásien ner. Ende menar då att ingen klarar sig utan fantasier. Därför kan också alla läsa boken, för både barn och vuxna behöver fantasier och bara för att man är vuxen betyder det inte att man har tappat fantasin, därför kan alla läsa denna bok.

     Jag rekommenderar alltså denna bok till alla som, liksom jag, inte hann läsa alla barnböcker medan de var fortfarande var barn och såklart till alla de som vill läsa en mysig barnbok.

Jag valde denna bok för att det är en bok som inte handlar om helt vanliga människor i deras vardagliga liv, och därför blev jag extra glad när jag märkte att Ende tänkte på samma sak när han skrev denna bok.

     ”Han tyckte inte alls om sådana böcker som bara trist och gnälligt berättade om alltigenom vardagliga händelser i alltigenom vardagliga människors trista vardagsliv. Den saken hade han ju alldeles nog av i verkligheten, så varför skulle han då behöva läsa om eländet också?”

Det är precis så jag tänker och därför älskar jag Den oändliga historien, den berättar inte om vardagliga människor och deras vardagsliv.  Så ni som gillar mysiga böcker med underbara fantasivarelser – läs denna bok. I framtiden kommer barn och vuxna läsa denna bok med lika stor entusiasm som de gör idag, men det är en annan historia som får berättas en annan gång.

Harry Potter - slutet

I onsdags kväll såg jag den absolut sista Harry Potter-filmen någonsin. Det känns svårt att säga det, men det kommer inte komma några fler filmer om Harry Potter, det här var slutet. Men jag kan inte låta bli att älska hela slutet. Jag tog till vara på varje minut, varje sekund av filmen och försökte ta in så mycket som möjligt av filmen. Jag ville inte att den skulle ta slut, för jag hade inte föreställt mig hur allt skulle kunna fortsätta när det väl var slut. Men konstigt nog så var jag inte så ledsen efteråt som jag trodde, för det var ett riktigt värdigt slut. Man måste bara älska det.

Varje scen var perfekt, det var nästan magiskt. Det var magiskt. Jag kände faktiskt tårarna bakom 3D-glasögonen vid flera tillfällen, och jag försökte att inte börja gråta. På något vis hade de gjort filmen så att det var möjligt. Fastän hela filmen var hemsk, bara hemsk och tragisk egentligen så fick de med den där Harry Potter-mys-känslan som man får av de andra filmerna och böckerna. Det skämtades, fastän det var blodigt allvar och det behövdes i filmen, annars tror jag att allas tårar hade runnit under hela striden. Nästan i alla fall. Harry Potter-humorn behövs för att få till känslan, helt klart. Men det som jag tyckte var så bra, var att även om de skämtade lite så fick de med allt det hemska och man fick såklart även känslan av att detta var seriöst. Och den känslan man får när man ser filmerna och inser hur stor Harry Potter är, den är helt obeskrivlig. De har verkligen lyckats.

Severus Snape.  Jag kunde inte annat än älska varje scen med honom - helt underbart. De fångade hans smärta och hans känslor på det bästa möjliga sätt. Severus Snape är verkligen någonting utöver det vanliga. Han är bara bäst. Jag grät absolut mest under de scenerna han var med i. Stackars, stackars Snape. Men Snape fick till slut visa den dolda sidan av sig själv, den som Dumbledore sa var den bästa.

Striden, den var spännande, och hemsk. Och man förstod verkligen hur hemsk Voldemort och Dödsätarna är. Men det absolut viktigaste - den goda sidan är starkare! Jag tycker det är så extremt bra då Molly dödar Bellatrix! I boken är det bättre, men i filmen var det nästan likadant. Bara att jag hade föreställt mig Molly lite argare och ledsnare. Det kändes bra när Bellatrix blev till små bitar av någonting? Hon gick sönder, på samma sätt som Voldemort nästan. Då fick man hämnd för alla hon dödat under åren: Nevilles föräldrar (de lever, men hon har förstört deras liv), Sirius, Dobby, Tonks.... Och många, många fler...


Efter att ha sett den sista filmen så känns det konstigt, men ändå bra. För filmen var så otroligt bra att jag skulle kunna se den flera gånger till. Jag är säker på att jag kommer att köpa den här filmen direkt den kommer ut (som jag har gjort med alla andra filmer också). Jag skulle nog kunna se den en gång till på bio, ifall jag skulle ha någon att gå med.

Men nu är det slut, det känns sorgligt för många, men vi har ju fortfarande alla böckerna och dessutom kan man när denna film har kommit ut, ha ett komplett Harry Potter-maraton!

Fallen ängel av Becca Fitzpatrick

Patch försöker fånga Noras uppmärksamhet, och han lyckas. Han dyker upp överallt och Nora blir rädd, men samtidigt är det någonting som drar henne mot honom. Nora känner att hon måste fly eller ge upp allt motstånd mot honom. I samband med att Patch börjar visa henne uppmärksamhet så händer märkliga saker runt om Nora. Är det Patch som ligger bakom, eller är det någon annan?

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken... Den var spännande på vissa ställen och ibland blev man förvånad. Men oftast var den ganska förutsägbar. Man förstod att Patch och Nora skulle bli ett par till slut, även om Nora typ hatade honom i början.

Början... Ja vad ska man säga om den?? Ja... Biologilektion. De två omöjliga paren sitter bredvid varandra och ska samarbeta. Killen är otrevlig. Tjejen förstår ingenting. Låter som Twilight eller hur? Början hade ingen annan effekt på mig än att jag tänkte... Oj, är detta twilight, fast med änglar? Trevligt...

Men sedan började boken bli lite mer spännande, det hände underliga saker. Men Patch var fortfarande otrevlig, men Nora blev lite kär i honom i alla fall. Hon kunde inte låta bli att spionera på honom. Jag sa fel, Nora hatade honom inte i början, hon hatade honom i princip genom hela boken. Vilket var ganska jobbigt i och med att man visste att hon skulle komma fram till att han var en ängel och bli kär i honom, vilket hon egentligen redan var men hon förstod det bara inte...

Det tog som sagt väldigt lång tid innan Nora kom på att Patch var en fallen ängel. Jag kanske spoilar när jag skriver det här, men seriöst, det står ju i princip på baksidan... Och den svenska titeln säger det också. Man väntar bara på att hon ska komma på själva meningen med boken. Och hon får reda på det genom en karusell och google!

Nu har jag bara skrivit massa negativa saker om boken, men jag gillade den lite också. För den var spännande och underhållande, faktiskt. Men jag störde mig lite grann på huvudpersonerna, Patch och Nora. Och alla likheter med Twilight! Okej, positiva saker: Spännande, underhållande, sträckläsningsvänlig.

Detta var inte den bästa boken jag läst, men den var lättläst och jag tror att det var vad jag behövde nu. Jag behövde en bok om omöjlig kärlek nu efter alla prov. Så denna bok passade perfekt just denna tid på året, så trots att jag inte skrev så mycket positivt om den så tycker jag att den var läsvärd i alla fall. Jag tror till och med att jag ska läsa fortsättningen någon gång. Men först måste jag läsa ut alla böcker jag håller på med. I sommar ska jag lova mig själv att bara läsa en bok i taget. Undra hur länge jag kommer att hålla det.

Författare: Becca Fitzpatrick
Titel: Fallen ängel
Originalets titel: Hush, hush
Utgivningsår: 2009
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 287 sidor

Betyg: 5/10

Cirkeln

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

Denna bok var helt underbart spännande! Jag kunde inte sluta läsa, vilket var precis vad jag hade hoppats på när jag började läsa boken. Jag hade ganska höga förväntningar men boken levde upp till dessa, och lite till!

Författarna skriver och förklarar saker på ett väldigt bra sätt så man kan verkligen leva sig in i karaktärerna och miljöerna. Det var längesedan jag läste en bok där jag fick såna känslor för karaktärer  - både bra och dåliga. Jag gillar till exempel Minoo, för jag kan känna igen mig lite hos henne. Hon är smart, snäll, men även hon har små problem. Men jag tycker Minoo är en karaktär som är lätt att tycka om. 


Jag fick däremot svåra problem med Anna-Karin där i mitten av boken... Jag tyckte bara att hon var jobbig. Men det var väl meningen att man skulle tycka det.... 

Denna bok har faktiskt bevisat något för mig: Svenska ungdomsböcker kan vara bra och spännande. Jag trodde inte att man kunde kombinera vardagsliv och fantasy och ändå få en så sjukt spännande bok. Tur att jag hade fel, för Cirkeln är verkligen någonting speciellt.
Dessutom så har man absolut ingen aning om vad som kommer hända, vilka som kanske dör, vem som är mördaren, vilket gör så att man bara måste fortsätta läsa för att få veta vad som händer. För det går inte att lista ut och vara säker. Inte ens huvudpersonerna går säkra! 

Det sägs att detta är en svensk Twilight. Jag hoppas att de menar att den kommer bli lika populär som Twilight, att man kommer prata om Cirkeln lika mycket. Jag hoppas inte att de menar att den är lika bra som Twilight, för det är den verkligen inte - den är mycket, mycket bättre!


Cirkeln var så bra att jag var nära på köpa den idag, för jag vill så gärna ha den i min bokhylla. Men så kom jag på att jag inte ens har någon bokhylla, eller den platsen jag har i en bokhylla är redan överfull.. Så jag tänkte att det inte är någon idé, än... För när jag köper en bokhylla så ska jag fylla den med massa underbara böcker och jag lovar att Cirkeln får plats i den!  


Det är få böcker som får mig att drömma om dem, men Cirkeln är en av dem. Jag drömde flera kusliga drömmar, och när jag hade läst ut den drömde jag ett alternativt slut. Det var hemskt, för när jag vaknade så trodde jag att det var det riktiga slutet, men sedan kom jag på hur det slutade egentligen och då blev jag glad. För jag gillade inte mitt slut. ;-)


Titel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Utgivningsår: 2011
Förlag: Raben&Sjögren
Betyg: 10/10

Ondvinter av Anders Björkelid

"Tvillingarna Sunia och Wulf har vuxit upp med sin far i en liten fredlig bondby. Men så en dag förändras allt i ett slag. En märklig kyla sprider sig över trakten, stora vargspår syns i snön runt boningshusen och ryktet går att galgmän synts i skogarna.

Kylan tränger sig in överallt, även i människors hjärta och sinnen. Ondvintern har kommit och ingen kan veta säkert vem som drabbats, vem som går att lita på, vem som ännu inte är i Vinterkungens våld..."
 
Jag tyckte att den här boken var bra. Man kom snabbt in i den men man hade ingen aning om hur den skulle utveckla sig eller hur den skulle sluta. Boken var väldigt spännande och lite hemsk också kanske på sina ställen. (Jag blev lite rädd för galgmännen...) 
Författaren har också skrivit på ett bra sätt. Från början beskriver han saker på ett lite annorlunda sätt, i "vi form" fast ändå i tredje person, men större delen av boken är i alla fall skriven i "jag" form, vilket jag inte riktigt tycker om, men i den här boken fungerade det bra och jag störde mig inte alls på det. 


Men ett litet minus är att man inte riktigt fick svar på alla frågor som ställdes. Det var som att flera nya frågor ställdes hela tiden, men de blev bara besvarade till hälften, vilket blev lite jobbigt. 

Titel: Ondvinter
Författare: Anders Björkelid
Antal sidor: 282

"En skata går i en ring av sten

En varg har sargat hans ben

Skatan bor på en frusen gren

Just så kommer kajorna in

Ja, så kommer kajorna in"

Recension: Septimus Heap - Queste

Författare: Angie Sage
Titel: Septimus Heap - Book four - Queste
Svensk titel: Sökandet
Utgiven: 2008
Böcker i samma serie: Magyk (Magi), Flyte (Skuggan), Physik (Alkemisten), Syren (Sirenen)

VARNING SPOILER! Läs inte detta ifall du inte har läst Alkemisten (Physik)!
I början av Queste så återvänder Merrin Meredith till slottet med hemska planer för Septimus. Merrin trodde nämligen förut att han var Septimus. Men det är inte Septimus enda problem, för Tertius Fume, ett gammalt spöke, har bestämt sig för att skicka iväg Septimus på ett farligt uppdrag: the Queste. Men Jenna och Septimus har bestämt sig för att ta sig till "The House of Foryx" för att det är platsen "where all Times do meet, för att de tror att de kommer hitta Snorri och Nicko där. Men hur ska Septimus kunna undkomma the Queste?

Jag tyckte verkligen om den här boken! Den innehåller precis allt som jag tycker att en bra fantasybok ska innehålla, dvs. magi, spänning, humor och drakar! Boken har också många väldigt fina karaktärer och man kan inte riktigt bestämma sig för vem man ska tycka om mest. Man får egentligen säga att man tycker om de flesta. Förutom de onda. =) Jag tycker mest om Alther, Marcia, Jenna, Snorri, Septimus, Spit Fyre, and so on...

Denna bok hade, enligt mig en väldigt fin historia, och man kom verkligen in i den. Författaren kan verkligen beskriva hur det ser ut så man kan föreställa sig the Wizard Tower och alla andra platser. Fast man får ha lite fantasi själv också när man föreställer sig saker. 

Jag läser denna bok på engelska för att jag tycker att vissa namn låter så fel på svenska, som Spit Fyre som heter Brandsprutan på svenska. Haha, det namnet var egentligen anledningen till att jag valde att läsa denna bok på engelska och jag är glad att jag gjorde det, ifall Jenna, Septimus och Beetle var på väg till Foryxhuset.... Så jag fortsätter nog att läsa serien på engelska, fast hittills har jag läst varannan bok på engelska och varannan på svenska, så jag vet vad jag talar om. Men om ni inte vill läsa på engelska så bör ni så klart läsa dem på svenska ändå, för de är precis lika bra, det är bara jag som är lite petig tror jag... Och Queste låter mycket bättre än Sökandet.

Läser just nu: Septimus Heap - Queste

Nu har jag börjat läsa Septimus Heap: Queste av Angie Sage, som är den fjärde boken i serien. Jag ser verkligen fram emot att läsa den för jag gillar verkligen böckerna om Septimus Heap. De är spännande, magiska och roliga och ganska lätta att förstå även om man läser dem på engelska. Det är en sådan serie som är för ungdomar men som jag tycker att vem som helst kan läsa! Boken är ganska tjock, nästan 500 sidor så det kommer nog att ta ett tag innan jag har läst ut den, dessutom är den på engelska och det kommer också därför att ta lite längre tid tror jag. Men ju fortare jag läser ut den, desto bättre är boken, så vi får hoppas att den är riktigt spännande!

Och jag läste nyss att Magyk ska bli film! Alltså den första boken! Fast de ska inte börja med den förrän den sista Harry Potter-filmen är klar, men det gör inget för då har man någonting att se fram emot efter att Harry Potter är slut! Dessutom är den sista Harry Potter-filmen snart klar antar jag. =)

Reckless av Cornelia Funke

Författare & illustratör: Cornelia Funke

Antal sidor: 272
 
Boken Reckless handlar om Jakob och Will Reckless som har kommit igenom en spegel till en värld där sagor är verklighet. Det finns varelser som goyler, som river människor så att de får goylhud och alltså blir goyler. Will har blivit biten av en sådan och nu håller han på att bli en goyl! Jakob har bestämt sig för att han måste hitta ett botemedel till Will, och hans följeslagare Räv följer med honom.

Cornelia Funke skriver väldigt bra och hon har vävt in Grimms sagor på ett väldigt bra sätt. Hennes skicklighet och de läskiga sagorna gör att boken får en lite kuslig stämning. Hon har också ritat bilder till början av varje kapitel, vilket jag anser är väldigt ambitiöst! Hon ritar väldigt bra och hennes teckningar bidrar ibland också till den kusliga stämningen.

Innan jag började läsa denna bok så trodde jag att det skulle vara en barnbok, men det visade sig att jag hade väldigt fel. Huvudpersonerna är, vad jag förstår, vuxna och historien i sig är ganska mörk. Man märker också i sättet Funke skriver att detta inte är en bok som en ovan läsare skulle läsa. Den är i sig ganska svårläst, det kräver uppmärksamhet när man läser den och det är nog ingen bok som man skulle sträckläsa som tolvåring. Enligt adlibris är denna bok anpassad för 12-15 åringar. Jag tycker att denna åldersgräns är helt fel. Jag tror snarare att åldersgränsen 14 år och uppåt skulle passa bättre, för det är en ganska seriös bok, även om det är en fantasy. Jag vill inte sätta övre åldersgräns på denna bok (och inte på någon annan bok heller) för att jag tycker att om man bara kan tycka att historien är bra så passar den för vilken ålder som helst, oavsett om man är 15 eller 100 år.


Vad tycker jag om boken då? 
Jag tycker att det är en jättefin bok! Den visar verkligen på hur skickliga vissa författare är! Funke har övertygat mig ännu mer om att hon är en av de bästa författarna! Jag älskar hennes böcker! Okej, tillbaka till Reckless. Jag tyckte historien var väldigt spännande, även om det tog några kapitel innan man förstod vad en goyl var och så, men det gjorde bara så att man ville läsa vidare. Historien utvecklades på ett väldigt spännande sätt och man hade ingen som helst aning om hur den skulle sluta, det var helt omöjligt att förutse. Även om man hoppades att Will skulle bli botad så kunde man inte på allvar tro att han skulle det. Man var helt enkelt tvungen att läsa tills sista sidan var slut för att få veta allt man ville veta.
     Det här är precis den typen av bok jag tycker om. Den är spännande, utspelar sig i en annan värld, den innehåller magi och den är bra skriven. Riktigt fin bok alltså! Fast den var inte gulligt fin, utan den var mörk och ganska läskig, men man levde sig in så bra i den så den var ändå mysig och underbar!
Så, hade jag någon favoritkaraktär då? Ja! Räv, hon var bara så fin och underbar! Jag vet inte vad det var, men redan första sidan hon var med i så kände jag att jag gillade henne. Det var så roligt och lite annorlunda att hon kunde växla skepnad och så.
Å nej, nu kommer det svåraste: att sätta betyg! Jag får inte vara för snäll igen... Vid första tanken skulle jag sätta 10, men det känns, nja. Jag vet inte. 9,5 kanske. Fast decimaler blir för jobbigt att hålla reda på. Men om man avrundar det uppåt....


Betyg
10/10

Citat

"Tältet, där hon hade mött honom första gången, luktade blod och av död som hon inte förstod, och hon hade fortfarande trott att det var en lek. Hade lovat honom hela världen. Hans hud i hans fienders hud. Och för sent upptäckt vad han hade sått i henne. Kärlek. Det värsta av allt gift."

Sådär ja... som sista ord kan jag väl säga: LÄS DENNA BOK!!!

Läser just nu: Reckless av Cornelia Funke

Boken jag läser just nu är Reckless, skriven av Cornelia Funke. Jag har just börjat komma in i boken och det verkar som om den kan bli riktigt spännande! Den har hittills varit spännande på sina delar och även riktigt läskig! Vad sägs om en skräddare som syr kläder av människohud? Jag blev lite förvånad när jag kom till det för jag trodde att det skulle vara en barnbok, men ack så fel jag hade. ;-)

Cornelia Funke har också skrivit Bläck-serien, som är böckerna Bläckhjärta, Bläckmagi och bläckdöd, vilka jag rekommenderar starkt!  (Kommer förmodligen skriva mer om dessa böcker då det är några av mina absoluta favoriter.)