torsdag 7 april 2011

Ondvinter av Anders Björkelid

"Tvillingarna Sunia och Wulf har vuxit upp med sin far i en liten fredlig bondby. Men så en dag förändras allt i ett slag. En märklig kyla sprider sig över trakten, stora vargspår syns i snön runt boningshusen och ryktet går att galgmän synts i skogarna.

Kylan tränger sig in överallt, även i människors hjärta och sinnen. Ondvintern har kommit och ingen kan veta säkert vem som drabbats, vem som går att lita på, vem som ännu inte är i Vinterkungens våld..."

 
Jag tyckte att den här boken var bra. Man kom snabbt in i den men man hade ingen aning om hur den skulle utveckla sig eller hur den skulle sluta. Boken var väldigt spännande och lite hemsk också kanske på sina ställen. (Jag blev lite rädd för galgmännen...) 
Författaren har också skrivit på ett bra sätt. Från början beskriver han saker på ett lite annorlunda sätt, i "vi form" fast ändå i tredje person, men större delen av boken är i alla fall skriven i "jag" form, vilket jag inte riktigt tycker om, men i den här boken fungerade det bra och jag störde mig inte alls på det. 


Men ett litet minus är att man inte riktigt fick svar på alla frågor som ställdes. Det var som att flera nya frågor ställdes hela tiden, men de blev bara besvarade till hälften, vilket blev lite jobbigt. 


Titel: Ondvinter
Författare: Anders Björkelid
Antal sidor: 282

"En skata går i en ring av sten
En varg har sargat hans ben
Skatan bor på en frusen gren
Just så kommer kajorna in
Ja, så kommer kajorna in"


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar