Jag älskar bokaffärer

Igår åkte jag in på stan. Endast för att jag hade en känsla av att jag behövde besöka en bokaffär. Jag åkte alltså in till stan och gick direkt till bokaffären, kollade på böcker och gick runt där ett tag. Sedan gick jag på nästa bokaffär och gick runt ett tag och kollade och bara kände på böckerna som jag skulle vilja köpa, men inte kan köpa just nu. Det gör jag ganska ofta. Jag intalar mig själv att jag behöver åka på stan och köpa något, men när jag väl är där så är det bara bokaffärerna jag besöker. Jag trivs helt enkelt bäst i bokaffärer, jag känner mig ofta ganska bortkommen om jag går in på till exempel en klädaffär... :-) Jag skulle kunna vara på en bokaffär i en hel dag ifall jag hade kunnat. Jag tror till och med de få vänner som jag har som faktiskt läser böcker tycker att vi är på bokaffärerna överdrivet länge när vi går på stan. ;-)

Jag kom hem utan att ha köpt något, efter att ha stått och velat i hur länge som helst ifall jag ändå skulle köpa City of Bones. Men till slut kom jag på att om jag beställer den på adlibris istället, så kan jag nästan köpa den boken och en annan bok, för nästan samma pris! Det är egentligen lite synd, jag tycker inte att bokhandlarna ska vara så dyra. Jag gillar bokaffärer och jag vill inte att nätbokhandlarna ska ta över helt, men man kan ju inte köpa en bok som är nästan 70 kronor dyrare i en affär än på nätet när man inte har obegränsat med pengar. Då köper man hellre två böcker på nätet för samma pris som en bok i bokaffären!

Jag längtar till bokrean, för då finner man alltid bra billiga böcker i bokaffärerna!

När jag inte befinner mig i bokaffärer på helgerna, så är jag förmodligen hemma och bakar någonting, förra helgen blev det bullar. :-)

Det här är så jag...

"I keep visiting the bookstore without buying anything. I just love thinking of all the books I can buy when I have the money"
"Every time I go into a department or a chain store, I always head to the book section first – even if I came there for something completely different"

Crescendo av Becca Fitzpatrick

Läs inte om du inte har läst Hush, hush (Fallen ängel)! (Liten varning: om du inte vill veta något som händer i Crescendo, läs inte då heller..) 

Nora should know better than to think her life can return to normal after falling in love with a fallen angel. And Nora's life isn't normal - her dad was murdered, and the facts about his death just don't add up. Now Nora's own life is in imminent danger. Are she and Patch strong enough for the battle ahead? 

Baksidestexten borde ha varnat mig från att läsa den här boken. Det gjorde den till en början, men sedan plockade jag upp den i alla fall, i tron om att det i alla fall skulle vara ett bra tidsfördriv på bussen. Tyvärr så var boken sämre än vad jag hade väntat mig. Jag hade absolut inga höga förväntningar, för jag har hört att det här är en riktigt dålig bok. Men jag tänkte ändå att den säkert skulle vara okej. Men nej, den var inte okej. Det finns så många luckor och hål i historien så man förstår verkligen inte hur den första boken i serien och den här kan hänga ihop. Som tur var så kom jag nästan inte ihåg någonting från förra boken, förutom att Nora var sjukt jobbig och Patch var... otrevlig och ville döda Nora. På grund av någonting som inte alls hänger ihop i den här boken. Nu ska jag inte säga något mer om det, för det kan bli spoilers.

Nu tar vi karaktärerna istället. Nora, eller är det en värre version av Bella?  Hon är helt otroligt korkad, dum i huvudet! Jag förstår mig inte på henne! Hon måste vara den dummaste karaktären jag läst om. Någonsin. Sedan Bella. Vänta. Till och med sedan före Bella. Hur lyckades Becca skriva om en karaktär som är värre än Bella? 
Nora tror att allt är någon annans fel - inget är Noras fel. Det är Patchs fel det som händer. Okej, jag tror jag kan säga det. Boken är i princip om att Nora är sur för att hon gjorde slut med Patch, och så går hon runt och tänker att allt är någon annans fel, blir sur för att Patch kollar på en annan tjej, fastän hon samtidigt tänker att hon inte vill ha Patch. Att det är slut.


Vee är bästisen som Nora egentligen inte förtjänar. Men de har bara varandra. De drar ut på konstiga uppdrag som Nora föreslår (inte alltid helt lagliga...) Vee ställer alltid upp för Nora, men jag förstår inte varför. Och förresten. Vi förstår att Vee är tjock. Man behöver inte påpeka det varje gång hon är med!! Jag gillar Vee, det var hon, och endast hon, som fick mig att skratta i den här boken. Men lite överdrivet var det kanske på vissa ställen. 


Jakob.. Eh... Scott är Noras barndomsvän som har kommit tillbaka till staden. Nora upptäcker direkt att han inte verkar vara som alla andra. Nora hänger med honom fastän hon inte vill. Detta gör honom till denna boks Jacob. Fastän Jacob är mycket, mycket bättre än Scott.


Sedan har vi Edward Patch. Som bara är helt otroligt.... Jag vet inte... Dum? Konstig? Han beter sig i alla fall extremt konstigt. Han kan inte säga att han älskar Nora på grund av the Archangels, därför blir Nora sur och gör slut. Och Patch beter sig som en idiot i hela boken. 

Det positiva med den här boken var... Det var lite spännande ibland, faktiskt. Det hände saker hela tiden, när Nora är dum och åker ut så händer det alltid saker. Och hon är alltid dum, så det säger sig självt. 

Just det. Boken var faktiskt spännande ibland! Något positivt. Och Vee var också bra. 

Cliffhangern i slutet var dock enorm. Men jag känner ändå ingen lust att läsa nästa bok i serien. Fastän jag har hört att den ska vara bättre...


Titel: Crescendo
Författare: Becca Fitzpatrick
Antal sidor: 427
Böcker i serien: Hush, hush, Silence


Utläst: 21/1 -12


Betyg: 3/10

För precis ett år sedan...

...skrev jag det absolut första inlägget på den här bloggen. Jag visste inte hur det skulle bli, och jag trodde verkligen inte att jag skulle lyckas hålla bloggen igång i ett helt år. Men jag lyckades! Även om jag inte har varit så jätteaktiv hela tiden så har jag skrivit då och då. Jag har alltså aldrig gett upp.

Varför skulle jag ens vilja ge upp? Det undrar jag också, för det har varit så kul! Jag tycker om att diskutera böcker och att dela med mig av böckerna jag läser och mina åsikter, vilket var anledningen från början till att jag startade bloggen. Jag tänkte förklara hur jag kom på att jag skulle starta en blogg och varför.

Det började under jullovet förra året. Jag var inte så glad för jag skulle lämna min familj nästa dag för att åka tillbaka till staden där jag gick skolan. Men så kom jag på att jag borde göra någonting - något som får det att kännas mindre jobbigt. Jag hade redan haft blogg förut, men det hade aldrig funkat. Jag gillar inte att skriva om vad jag själv gör på dagarna. Men så tänkte jag ett tag. Vad är det jag tycker om att göra? Vad är mitt intresse? Så kom jag på det: Böcker. Läsning. Det har alltid varit min grej. Eller ja, i alla fall sedan jag började läsa böcker, men det är en annan historia som får berättas en annan gång. Så jag skulle alltså starta en blogg där jag bara skrev om böcker.
Så jag hade kommit på den absolut bästa idén tyckte jag och livet blev genast mycket lättare. När jag sedan kom hem (bort?). I alla fall så började jag fundera på vad bloggen skulle heta. Det svåraste var nog att komma på namnet. Det är det alltid. Men jag blev ändå nöjd när jag kom på Bokmagi, för det är ju vad det är. Magiskt.

Så den 11 januari 2011 skrev jag det första inlägget på den här bloggen, och jag visste att det skulle vara min lilla hemlighet. Det är fortfarande en hemlighet. Inte för er som läser den här bloggen såklart. Men för alla andra. Mina kompisar, min familj - ja alla. Jag har inte talat om att jag har en bokblogg för någon jag känner. Nu när det gått ett år så känns det nästan som om jag borde ha berättat. Tidigare. Det blir svårare och svårare ju längre tid det går. Jag har en kompis som verkligen förtjänar att veta. Jag vill att hon ska veta min hemlighet och jag har tänkt berätta för henne flera gånger, skriva ett brev och förklara. Men jag har inte gjort det än. Malin, om du läser det här någon gång så ska du vet att jag ville berätta för dig från början. Fastän jag då inte tog detta seriöst. Jag trodde att det skulle hålla i högst en månad. Så det hela blev en hemlighet. Men det gick en månad, två månader och nu till slut ett år, och det har blivit näst intill omöjligt att säga någonting till någon. Men innan det här året är slut. Helst så snart som möjligt, ska jag ha berättat för dig. :-)

När jag startade den här bloggen hade jag heller ingen aning om att det fanns så många bokbloggar. Eftersom idén bara kom upp i mitt huvud så visste jag inte hur mycket jag hade missat. Så jag är glad att jag kom på den, för annars hade jag förmodligen inte alls vetat om ni andra bokbloggare. Och det hade ju varit synd, för då hade jag också gått miste om en massa bra boktips.

Jag får hoppas att det här året blir lika bra som förra, fast mycket bättre eftersom jag har som nyårslöfte/utmaning att blogga mer, och att läsa mer böcker. Så det kommer förmodligen att bli fler inlägg det här året. Hoppas jag! ;-)

Förresten, jag vill bara säga att det är otroligt hur fängslande Harry Potter kan vara, fastän jag läser den på franska! Nu ska jag sätta mig till rätta i soffan och tända min läslampa (som jag köpte i helgen(!)) och läsa min franska Harry Potter-bok och låta mig själv tro att jag faktiskt förstår vad som står.

À bientôt

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Måste bara börja den här recensionen med att säga att jag nog inte är rätt person att recensera den här boken.... Jag förstår mig bara inte på såna här böcker. Så om du har tänkt läsa den här boken och är väldigt taggad på att läsa den, så läs inte min recension då, för i så fall finns risken att du aldrig mer kommer vilja se boken. Ifall du inte smått funderar på att läsa den och undrar ifall du möjligtvis kanske skulle gilla den. Läs då min recension och tänk på det innan du bestämmer dig för att plocka upp boken.




Okej. Nu börjar recensionen.

Olivia har blivit dumpad av sin kille, John, för att han tycker att hon är för ung. Olivia blir väldigt ledsen och hon och hennes kompis Emma kommer på en plan för att försöka få John tillbaka. En plan som går ut på att John ska bli avundsjuk. Men det går inte riktigt som planerat. Olivia börjar tycka att det känns skönt att strula runt med alla dessa killar. Hon tror att hon blir kär i olika killar hela tiden, men till slut undrar hon om det inte är okej att bara vara, och om hon inte bara tycker att det är skönt att vara med dem. 

Det finns många positiva recensioner av den här boken. Jag förstår inte varför. Jag klarar inte av såna här böcker som handlar om ungdomars kärleksproblem. Jag gör det bara inte. Jag klarar inte av böcker som handlar om ungdomars vardagliga problem över huvud taget.

Och denna bok var inget undantag. Jag tyckte att den var jättetråkig att läsa och jag störde mig väldigt mycket på karaktärerna. Alla karaktärer. De var alla dumma ungdomar som inte fattade någonting. Eller det verkade så i boken i alla fall. De drack alkohol hela tiden. Jag skojar inte. Jag undrar hur många gånger det står i boken "vi är på puben" eller liknande. Det roliga är att varken Olivia eller hennes vänner är 18 år gamla... Men de dricker hela tiden i alla fall, och går på puben. Det spelar heller ingen roll om det är lördag eller tisdag. "Nej, vi missar idrotten imorgon det gör ingenting." Herregud, vad jag stör mig på sådant!

Olivia var bara jobbig och jag tyckte att hon gjorde fel hela tiden. Jag hatar hur hon strulade runt med olika killar och betedde sig som... jag vet inte vad. Inte vuxet i alla fall. Ett tag gillade jag nästan hennes kompis, Tor, men innan boken var slut hade jag både svurit åt honom och velat slå honom i ansiktet. Jag hade velat slå alla karaktärer i ansiktet.

Okej, seriöst nu. Jag var ändå ganska sugen på att läsa den här boken när jag fick den, på grund av att den utspelar sig i Kalmar, och det är där jag bor. Men det faktum att den utspelar sig i staden gör det bara ännu värre. För då kunde jag ibland tänka mig var de var i boken och när jag går till dessa ställen nu efter att jag har läst boken, kommer jag att tänka på den boken. "Att man tänker på boken tyder på att den är bra" Svar: NEJ! Svaret är ALLTID nej. Jag tänker ibland mer på böcker jag inte gillar än de jag gillar, för att de råkar man komma ihåg för att man blir så sur. Det är som när man får dåliga låtar på hjärnan istället för bra.


Anledningen till att jag inte la ifrån mig boken och sket i den fullständigt var att jag har lovat mina kompisar att läsa den. Och två av dem har redan fått kämpa sig igenom den. Dessutom hade jag inte kunnat säga vad jag tyckte om den ifall jag inte hade läst klart den.

Jag förstår att det är ett "bra"/"speciellt" ämne att skriva om. Alla lärare älskar säkert den här boken. Men jag kan bara inte förstå varför man skulle vilja läsa en sådan här bok frivilligt. Jag vet dock att man får tycka som man tycker, och om någon tycker att den är bra. Kan ni förklara för mig varför ni tycker att den är bra? Snälla, snälla... För jag förstår verkligen inte!

Okej, jag klarar verkligen inte av sådana här böcker. Därför kan jag nog inte ge den något betyg, för jag kan inte se hur den skulle vara värd något. Möjligtvis minuspoäng. Men jag skriver inte dit det, för jag vet egentligen innerst inne, att den nog är värd mer. Men inofficiellt har jag satt minuspoäng. Men jag förstår ju som sagt inte meningen med sådana här böcker. Så det är nog mitt fel. Den är nog egentligen bra, det verkar bara vara jag som inte har förstått det...

Författare: Sara Ohlsson
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 299

Anna and the French kiss av Stephanie Perkins

Anna can't wait for her senior year in Atlanta, where she has a good job, a loyal best friend, and a crush on the verge of becoming more. So she's not too thrilled when her father unexpectedly ships her off to boarding school in Paris - until she meets Etienne St. Clair, the perfect boy. The only problem? He's taken, and Anna might be, too, if anything comes of her crush back home. Will a year of romantic near-misses end in the French kiss Anna awaits? 

Jag har aldrig någonsin i mitt liv läst en kärleksbok som jag har tyckt varit bra. Correction, jag hade inte läst en bra kärleksbok innan jag läste Anna and the french kiss. 
Den här boken har verkligen bevisat för mig att det finns kärleksböcker som är bra, och även mer än bra. 
Jag vet inte vad det var som gjorde att jag tyckte om den, om det var att Anna var en helt vanlig människa och inte var jobbig eller speciell på något vis, eller att St. Clair var helt underbar, fast ändå en helt vanlig människa, med vanliga problem. 


Jag älskar Paris, så det kan också ha varit anledningen till att jag gillade den här boken. Miljöerna. Jag föreställde mig verkligen Paris gator, och Notre Dame kunde jag se rakt framför mig eftersom jag var där i somras. Det kändes nästan som om jag var tillbaka när jag läste. 


Att gå skola i Paris skulle ju vara en dröm för nästan vem som helst. Så därför störde jag mig lite (bara lite, sådär en sida in i boken) på Anna, för att hon inte ville vara i Paris. Men när man lärt känna henne så förstod man varför. Åh, jag vill också vara i Paris!!!


Alla karaktärerna var väldigt bra tycker jag dessutom, inte minst St. Clair, jag gillar att han är alla tjejers dröm, men att han samtidigt är en helt vanlig människa med vanliga problem. 


Jag tror aldrig att jag någonsin har skrivit att jag gillar att en karaktär har vanliga problem. Jag har alltid velat att det ska vara något mer. Att det ska vara något speciellt, som till exempel magi. Men i den här boken behövs det inte. De är ju i Paris, vilket blir magiskt i sig. 


Så nu vet jag i alla fall att jag inte är helt hopplös när det gäller kärleksböcker! 


Författare: Stephanie Perkins
Titel: Anna and the french kiss
Antal sidor: 400

Utläst: 5/1 - 12
Betyg: 9/10

Hex Hall av Rachel Hawkins

Three years ago, Sophie Mercer discovered that she is a witch. Her non-gifted mother has been supportive, consulting Sophie's estranged father--a warlock--only when necessary. But when Sophie attracts too much human attention for a prom-night spell gone horribly wrong, it's her dad who exiles her to "Hex Hall," an isolated reform school for wayward Prodigium, a.k.a. witches, fairies, and shape-shifters.
By the end of her first day, Sophie has three new enemies, a futile crush on a warlock, a tagalong ghost, and a vampire roommate. Worse, Sophie soon learns that an unknown predator has been attacking students. As a series of blood-curdling mysteries converges, Sophie prepares for the biggest threat of all: an ancient secret society determined to destroy all Prodigium, especially her.

Den här boken var bra. Det hände saker hela tiden och det blev aldrig segt, tycker jag i alla fall. Det var verkligen spännande att läsa om warlocks, shapeshifters och fairies, men jag skulle gärna vilja veta lite mer om dem, för man fick mest veta saker om vampyren. Inte för att inte det var intressant, jag gillade Jenna, jag gillade nästan henne mer än huvudpersonen.

När jag läste den här så trodde jag av någon anledning att det inte var en serie, och jag tror att det var därför som jag också så gärna ville läsa den, men så upptäckte jag att det skulle bli en triologi. Well, då vet man i alla fall att det slutar på ett vettigt sätt och att det kommer att ta slut. Inte som många andra serier då det bara fortsätter och fortsätter och böckerna blir sämre och sämre. Hur som helst så är jag ändå intresserad av att läsa nästa bok i serien, på grund av cliffhangern i slutet. Jag måste bara få veta! Men inte nu, jag tror jag väntar ett tag innan jag beställer den. 


Historien var bra och det var enkelt att hänga med i vad som hände. Flera elever blev attackerade och hittade med bitmärken på halsen. Alla tror att det är Jenna som har gjort det, Sophies enda kompis. Men Sophie tror inte på det och har bestämt sig att ta reda på vem det är.


I slutet händer något som man blir väldigt förvånad över, jag hade då inte tänkt att det skulle sluta så. Detta gjorde att betyget höjdes, för det var riktigt smart av författaren. Man fick de svar man ville, men man måste ändå läsa nästa bok för att få reda på hela sanningen. 

Nu ska jag inte säga något mer, för jag vill inte avslöja för mycket. Men det är en bra bok, men just nu är jag lite negativ, så den blev lite negativ i recensionen, så just nu säger jag att den är okej. 

Författare: Rachel Hawkins
Titel: Hex Hall
Antal sidor: 323
Utgivningsår: 2010
I samma serie: Demonglass


Utläst: 29/12-11
Betyg: 7/10

Boklöften 2012

Jag bloggar mer när jag är ledig? Nej, skitsnack! Har inte bloggat någonting på hela julen! Hm.. Jag ska inte dra upp några bortförklaringar, för det finns inga! Förutom att jag inte gillar att sitta vid datorn när någon annan tittar på...

Men i alla fall, nu är det ett nytt år och nu börjar jag om. Det här året har jag tänkt läsa mer. Jag vill läsa mer och jag hoppas att skolan tillåter det. Jag ska också försöka läsa böcker som jag verkligen vill läsa. Jag har satt upp ett mål, som kanske verkar lite mesigt för andra bokbloggare, men jag har inte tid att läsa så mycket. Så jag har satt ett mål på 40 böcker. Tänkte satsa på 50 först men det skulle bli dubbelt så mycket böcker som jag läste förra året (ja, jag läste bara 25 böcker...) Och jag tror ärligt talat inte att jag skulle klara det.

Men 40 böcker ska jag klara, om jag så ska läsa hela nästa nyårsafton. Men jag hoppas att jag inte behöver stressa ändå, om jag bara läser lite varje dag, vilket jag vill, det är bara att ta sig tid till det som är svårt ibland.

Jag har också ett mål som jag kanske inte vågar erkänna, men jag gör det ändå. Jag ska läsa minst en bok på franska. Nej, jag är inte speciellt bra på franska, men har läst det i... 7 år. Så jag borde väl klara av den första Harry Potter-boken i alla fall? Jag SKA klara det!Förut har jag bara läst texter som läraren gett oss som tog ett tag för mig att förstå, men Harry Potter tror jag att jag kan klara. :-)

Så här är mina mål i punktform:

• Läsa 40 böcker
• Varav minst en bok på franska
• Blogga mer
• Läsa ännu mer på engelska (tror dock att detta kommer bli lättast att hålla)