Silence av Becca Fitzpatrick

The noise between Patch and Nora is gone. They've overcome the secrets riddled in Patch's dark past...bridged two irreconcilable worlds...faced heart-wrenching tests of betrayal, loyalty and trust...and all for a love that will transcend the boundary between heaven and earth. Armed with nothing but their absolute faith in one another, Patch and Nora enter a desperate fight to stop a villain who holds the power to shatter everything they've worked for--and their love--forever.

Boken börjar med att Nora vaknar upp på en kyrkogård och inte minns någonting av de senaste tre månaderna. Hon minns alltså ingenting av vad som hänt i de föregående böckerna, hon vet inte ens vem Patch/Jev är. Detta hade kunnat vara en bra idé till en bok, alltså att huvudkaraktären har glömt allt, men det är bara dumt att göra så i den tredje boken i en serie! 

Så vad praktiskt taget hela boken går ut på är att Nora försöker få tillbaka sina minnen, samtidigt som Hank, Noras mammas nye pojkvän, är den "onde" i boken. Så denna bok består alltså i princip av att Nora får tillbaka sina minnen och tar reda på allt som vi fick veta i de förra böckerna.

Detta resulterar alltså i att Patch/Jev och Nora måste hitta tillbaka till varandra. Igen. Hela första boken handlade om det, andra också, och den här. Man undrar vad vår Becca har hittat på till nästa bok... Ska kanske Nora vara idiot och göra slut med Patch igen så de kan hitta tillbaka till varandra? 


Det jag blev besviken på i boken var att Nora inte hade glömt bort att hon var fullkomligt idiotisk och dum i huvudet och den jobbigaste människan man någonsin kan komma i kontakt med. Vem går tillbaka till den platsen man blev hittad (som dessutom är en kyrkogård) helt själv, på natten?! Jo, svaret finns i den fullkomligt genialiska boken Silence! Nora Grey är förstås svaret. Och hon gör det helt utan anledning! Eller hon tänker "Om jag går dit kanske jag får tillbaka mina minnen"... Kommer hon fram till någonting när hon är där? Nej, det gör hon inte. 


Jag tror att jag gillar Patch, men han är av någon outgrundlig anledning förälskad i Nora, och därför vet jag inte vad jag ska tycka. Det här är en killen-blir-helt-galet-förälskad-i-den-dummaste-tjejen-helt-utan-anledning-bok. Och Scott då? Honom gillar jag inte. Han är nästan, men bara nästan lika korkad som Nora är. 

Någonstans i mitten nämner Patch någonting om att någon (säger inte vem då det skulle kunna vara spoilers) kan ändra molekylerna/materien nånting i luften så att inte nånting kunde hända... Jag kunde inte hålla mig för skratt, för det var typ den sämsta förklaringen någonsin. Och det finns många såna moments i den här boken. 


Många säger att den här boken var den bästa hittills. Men jag håller inte med. Den var sämre. Jag tvingades ju nästan återuppleva delar av de förra böckerna, och mesta delen av boken gick åt till att de pratade om saker Nora visste förut... Som man redan vet alltså. Jag tyckte att Hush, hush var helt okej. Crescendo var dålig, men den hade i alla fall några spännande delar. Silence bara dålig. Punkt. 

(Gillar du de förra delarna (och av någon underlig anledning tycker att Nora är en bra person) så läs den här boken... Men annars... Håll dig så långt borta från den som möjligt.)


Författare: Becca Fitzpatrick
I samma serie: Hush,hush och Crescendo


Betyg: 1/10
Utläst: 25/3-12

Citat! 
Jag har inte ofta citat i mina recensioner, men när man hittar något som så perfekt beskriver en karaktär kan man ju inte låta bli.

"Vee never needed a reason to do something stupid. Sad thing was, most of the time I didn't either."
Sida 77. Silence.

Fast, hon underdrev lite tycker jag. Hon gör dumma saker hela tiden!

Min läsning i februari

En lite sen sammanfattning av vad jag läste förra månaden... Kommer jag ens ihåg vad jag läste? Jo just det...!

Antal lästa böcker: 3

Böcker på svenska: 1
Abarat av Clive Barker

Böcker på engelska: 2
Nightmare Academy #1: Charlie's monsters av Dean Lorey
I Am Number Four av Pittacus Lore
 
Bästa boken:


Nightmare Academy!!!!! Jag blev väldigt förvånad över att den var så bra som den var!!
 
Besvikelsen: 
Att jag är så långsam på att läsa nu för tiden...

Den här månaden var ändå helt okej! Om jag läser 3 böcker varje månad kommer jag inte komma upp i 40 böcker, men om jag läser fler vissa månader (som t.ex på sommaren) så kommer jag att hinna!

Halva mars har nu gått och jag har endast läst en halv bok... Varför läser jag Silence?! Jag tycker ju inte om serien! Nora... herregud. Dummare karaktär finns inte... Men jag ska försöka läsa ut den i helgen (mellan allt tentaplugg... kommer ju gå...) På måndag(!) kommer böcker jag har beställt från Amazon! :-D Jag beställde totalt 10 böcker.. Jag visar vilka det är när jag har fått dem! :-)

I Am Number Four av Pittacus Lore

Boken handlar om John, eller det är i alla fall hans namn just nu. John är en alien från planeten Lorien. Han kom till jorden när han var barn, tillsammans med Henri, som är hans Cêphan (tränare, beskyddare, typ?). Det var 9 barn som kom till jorden och ända sedan dess har the Mogadorians försökt döda dessa barn. Men på grund av förtrollningen så kan de bara dödas i ordning, från 1 till 9. Tre stycken är redan döda, och John är nummer nio.

John och Henri flyttar ofta, för att hålla sig undan the Mogadorians. Vid bokens början kommer de till Paradise, som är en liten stad. John är som en helt vanlig tonåring som går skolan och så. Dock så börjar John få sina Legacies, alltså krafter, så det blir allt svårare för honom att smälta in.

Jag tyckte den här boken var bra, även om det kanske inte var något mästerverk, för den hade sina brister. Lite detaljer som inte riktigt gick ihop här och var, men det var fortfarande en spännande historia. Jag tyckte om karaktärerna, John var helt okej och Sarah verkade snäll. Jag gillade dock Sam också, på grund av hans teorier om aliens och sånt, och jag kan verkligen se honom framför mig med en NASA tröja. Jag gillade till och med hunden, Bernie Kosar. :-)

Så detta var alltså en bra bok, och det blev verkligen spännande i slutet, fastän jag hade sett filmen innan (som jag dock inte kommer ihåg så mycket av, måste kanske se om den). Själva slutet vet jag inte om jag gillar... Men det finns ju en andra bok, och det ska bli sex böcker totalt, så jag får väl se om jag läser alla! :-)

Titel: I Am Number Four
Författare: Pittacus Lore
I samma serie: The Power of Six (2011), The Rise of Nine (utkommer 2012) Serien heter Lorien Legacies

Betyg: 7/10
Utläst: 29/2-2012

Abarat av Clive Barker

Candy är en helt vanlig flicka som bor i den tråkiga staden Kycklingmåla. Men en dag kommer hon av en händelse till landet Abarat, ett land där de mest fantasifulla figurerna finns. Om man inte har nog med fantasi är det svårt att föreställa sig dem. I Abarat träffar Candy bland annat John Spjuver och hans bröder (som sitter på hans huvud) och många andra fantastiska varelser. Tyvärr är allt inte så lätt för Candy i Abarat. Hon har någonting som Kristoffer Kadaver vill åt, saken är bara den att Candy inte ens själv vet om att hon har den. Landet Abarat består av 25 öar, en ö för varje timme. (Ja, de är 25) och havet de ligger i är Isabellas hav.

Detta är en bok som kräver att man har fantasi och kan föreställa sig de fantasifulla figurer som författaren har kommit på. Det är mycket man ska ta in, för Abarat är nästan som en ny värld. Jag hade inga problem med att föreställa mig varelserna i boken. Jag kan fortfarande hämta bilder som jag har från vissa ställen i boken. Det känns som om jag var där, tillsammans med Candy och Spjuver och alla de andra (det är ganska många karaktärer i den här boken, kunde inte hålla reda på alla...).

Så den här boken tyckte jag om mycket! Men frågan är ju om jag ljuger för mig själv när jag säger det eftersom det tog ganska lång tid för mig att läsa den. Jag tog ju en paus och läste flera andra böcker innan jag plockade upp denna igen. Men jag tror att det var på grund av vad jag kände för att läsa. För varje gång jag plockade upp Abarat så befann jag mig i det landet, och jag gillade det, vilket måste betyda att jag tyckte om boken.

Språket var roligt och det händer roliga saker hela tiden! Det hände på flera ställen i boken att jag skrattade högt åt vad de sa då, för att det var så klockrent, eller på grund av det som hände.

Jag hade skrivit ner citat i min förra mobil, men eftersom jag har bytt nu och glömde att föra över dem så vet jag inte vilka sidor de var på... Tyvärr...

Men om du gillar roliga böcker, har fantasi och vill komma in i en annan värld, så ska du läsa den här boken!

Titel: Abarat
Författare: Clive Barker
I samma serie: Magiska dagar, gåtfulla nätter (2), Absolute Midnight (3)

Utläst: 20/2-2012
Betyg: 7/10