Tally, som också var huvudperson i "Ful", har nu övergått till den
"Snygga sidan" och lever det utsvävande liv som kännetecknar en
"Snygging". På en fest kommer hon i kontakt med en gestalt ur det
förflutna: Croy från utkanten av stan där alla "fula " är bosatta. Tally
och hennes pojkvän Zane ska genom Croy få tillgång till varsitt
koncentrationsförhöjande piller. Zane reagerar dock negativt på pillret
och måste uppsöka läkare. Den enda läkare som kan hjälpa honom finns
utanför stan...
Tally är en dum, korkad, jobbig, hemsk, snygging. Okej, hemsk kanske hon inte är, men verkligen jobbig är hon. I förra boken var karaktärerna platta, här är de mer än platta. Jag undrar om det beror på att de är snygga och helt dimmiga.
När jag läste förra boken ville jag nästan att Tally skulle bli snygg, för jag ville läsa om hur det gick till vid operationen. Men jag borde ha förstått att man inte skulle få veta det. Man bara kastades in i snyggingvärlden direkt. Det var kul till en början, men jag tröttnade snart på all snyggingdimmighet och även på bubbligheten.
När det väl började hända någonting var jag så less på boken att jag bara ville att den skulle ta slut. Jag orkade inte läsa mer om Tally. Jag gillar henne inte. Jag gillar inte Zane, jag gillar ingen av karaktärerna i boken. Fulingarna är platta, men snyggingarna finns nästan inte, så platta är de.
Jag vet inte varför jag gillade den förra boken så mycket, men jag tror att det var äventyret och att Tally och Shay då var vanliga fulingar och alltså helt normala.
Det var ett tag sedan jag läste den här boken nu... Och jag har på något vis dragit mig för att skriva en recension på den. Jag vet inte varför... Men det kändes bara så jobbigt. Kanske för att boken inte berörde mig på något annat sätt än att jag blev... uttråkad.
Författare: Scott Westerfeld
Titel: Ful eller snygg?
Originaltitel: Pretties
Antal sidor: 346
Utläst: 7/9
Betyg: 3/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar