Fatta eld av Suzanne Collins

LÄS INTE OM DU INTE LÄST HUNGERSPELEN!!!

Katniss trodde att en vinst i Hungerspelen var lika med framgång, lycka och berömmelse, men istället skulle det bara leda till fruktan och att hon blev ökänd. Huvudstaden är inte nöjd med henne. Hennes prestationer på arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna - och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar - inklusive de två killar som slåss om hennes gunst. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser. Och det är då huvudstaden blottar sin slutgiltiga fälla... 

Helt otroligt, underbart, fantastiskt, skrämmande bra bok! Jag kunde inte sluta läsa när jag väl hade börjat, det var så spännande. Historien har inte tappat ett dugg sedan Hungerspelen, utan den har snarare vuxit. Men nu är det lite läskigare och sorgligare stämning. Även om Katniss klarade sig igenom Hungerspelen så är hon inte lycklig, regimen är arg på henne på grund av bären, och hon vet att de kommer hämnas. På samma sätt som i förra bok så avslöjas ibland saker, helt utan förvarning, som man inte ens har kunnat tänka sig. Och då drar man efter andan, ibland måste man läsa det fler gånger för att vara säker. Men man har inte missuppfattat någonting, det otänkbara händer verkligen i den här boken. Helt otroligt.
När jag läste den här boken (och även Hungerspelen och Revolt) så kunde jag inte tänka på någonting annat än vad som skulle hända... Jag tänkte bara på ifall Katniss, Peeta och de andra karaktärerna skulle klara sig.

Alla karaktärer i dessa böcker är faktiskt väldigt genomtänkta, även de onda, eller kanske till och med speciellt de onda. Man förstår och lever sig in i hur Katniss känner sig på ett väldigt bra sätt, så man blir väldigt berörd och man tar verkligen till sig det man läser.

Det finns väldigt mycket att säga om den här boken, och jag skulle vilja diskutera med någon som också gillar att diskutera. Min syster (som sträckläste alla tre böckerna) är inte så pigg på att diskutera. Jag har försökt föra en diskussion, men hon säger inte så mycket. Men det kanske kommer.... I alla fall så kan jag säga att detta är en väldigt bra bok, fast bra är inte nog starkt. Det är en awesome bok helt enkelt.

Författare: Suzanne Collins
Titel: Fatta eld
Originaltitel: Catching Fire
Sidor: 318

Hungerspelen av Suzanne Collins

Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stylas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara en - den sista överlevande får åka hem...

Katniss syster blir uttagen till Hungerspelen, men Katniss tar frivilligt hennes plats. Det är en hemsk historia som handlar om överlevnad, död men även kärlek!

Denna bok var något av det bästa jag har läst på väldigt länge! Jag var helt fast från första sidan. Det gick bara inte att sluta läsa!
Vid ett tillfälle i boken så kunde man bara inte lägga ifrån sig den, utan man var bara tvungen att fortsätta. Det är ett säkert tecken på en bra bok.

Jag älskar Suzanne Collins sätt att skriva och berätta, man lär verkligen känna karaktärerna på ett bra sätt. Och även om boken till väldigt stor del är ganska tragisk, så grips man inte av den där ångesten som kan komma över en ibland då man läser sorgliga böcker. Hon skriver snarare på ett sätt som gör att berättelsen kan gå vidare.
En sak som jag också gillar är att man inte har någon som helst aning om vad som kommer hända! Jag menar, en överlever, men vem blir det? Man har ingen aning, okej, man tror ju kanske lite mer på Katniss än de andra, men man är inte alltid så säker. Dessutom, på vissa ställen i boken avslöjas saker som förändrar hela handlingen och man får en chock, för det är oftast ingenting man har väntat sig.

Allt med denna bok var bra, förutom kanske slutet som ju var lite oklart, men det är ju meningen att man ska fortsätta på nästa bok. 

Denna bok var så bra så att när jag läst ut den åkte jag in till stan bara för att köpa de två sista delarna, Fatta eld och Revolt!

Författare: Suzanne Collins
Titel: Hungerspelen
Originaltitel: The hunger games

Betyg: 10/10

Harry Potter - slutet

I onsdags kväll såg jag den absolut sista Harry Potter-filmen någonsin. Det känns svårt att säga det, men det kommer inte komma några fler filmer om Harry Potter, det här var slutet. Men jag kan inte låta bli att älska hela slutet. Jag tog till vara på varje minut, varje sekund av filmen och försökte ta in så mycket som möjligt av filmen. Jag ville inte att den skulle ta slut, för jag hade inte föreställt mig hur allt skulle kunna fortsätta när det väl var slut. Men konstigt nog så var jag inte så ledsen efteråt som jag trodde, för det var ett riktigt värdigt slut. Man måste bara älska det.

Varje scen var perfekt, det var nästan magiskt. Det var magiskt. Jag kände faktiskt tårarna bakom 3D-glasögonen vid flera tillfällen, och jag försökte att inte börja gråta. På något vis hade de gjort filmen så att det var möjligt. Fastän hela filmen var hemsk, bara hemsk och tragisk egentligen så fick de med den där Harry Potter-mys-känslan som man får av de andra filmerna och böckerna. Det skämtades, fastän det var blodigt allvar och det behövdes i filmen, annars tror jag att allas tårar hade runnit under hela striden. Nästan i alla fall. Harry Potter-humorn behövs för att få till känslan, helt klart. Men det som jag tyckte var så bra, var att även om de skämtade lite så fick de med allt det hemska och man fick såklart även känslan av att detta var seriöst. Och den känslan man får när man ser filmerna och inser hur stor Harry Potter är, den är helt obeskrivlig. De har verkligen lyckats.

Severus Snape.  Jag kunde inte annat än älska varje scen med honom - helt underbart. De fångade hans smärta och hans känslor på det bästa möjliga sätt. Severus Snape är verkligen någonting utöver det vanliga. Han är bara bäst. Jag grät absolut mest under de scenerna han var med i. Stackars, stackars Snape. Men Snape fick till slut visa den dolda sidan av sig själv, den som Dumbledore sa var den bästa.

Striden, den var spännande, och hemsk. Och man förstod verkligen hur hemsk Voldemort och Dödsätarna är. Men det absolut viktigaste - den goda sidan är starkare! Jag tycker det är så extremt bra då Molly dödar Bellatrix! I boken är det bättre, men i filmen var det nästan likadant. Bara att jag hade föreställt mig Molly lite argare och ledsnare. Det kändes bra när Bellatrix blev till små bitar av någonting? Hon gick sönder, på samma sätt som Voldemort nästan. Då fick man hämnd för alla hon dödat under åren: Nevilles föräldrar (de lever, men hon har förstört deras liv), Sirius, Dobby, Tonks.... Och många, många fler...


Efter att ha sett den sista filmen så känns det konstigt, men ändå bra. För filmen var så otroligt bra att jag skulle kunna se den flera gånger till. Jag är säker på att jag kommer att köpa den här filmen direkt den kommer ut (som jag har gjort med alla andra filmer också). Jag skulle nog kunna se den en gång till på bio, ifall jag skulle ha någon att gå med.

Men nu är det slut, det känns sorgligt för många, men vi har ju fortfarande alla böckerna och dessutom kan man när denna film har kommit ut, ha ett komplett Harry Potter-maraton!

Törst av Richelle Mead

Nu var det så längesedan jag skrev här att jag undrade ett tag innan jag kom på vad mitt lösenord till bloggen var... Anledningen till att jag inte har skrivit är... är... Alltså jag vet inte! Men jag var i Paris förra veckan så då kunde jag ju inte skriva... Aja, orkar inte skriva massa bortförklaringar. Jag har två recensioner att skriva!

Efter två år på rymmen är Rose och Lissa tillbaka på S:t Vladimirs skola - en ganska ovanlig internatskola för unga vampyrer, moroi, och halvvampyrer, dhampirer.

Lugna, eftertänksamma Lissa Dragomir är en moroiprinsessa, en dödlig vampyr med magiska krafter. Hon måste hela tiden skyddas mot de odödliga strigoi, de farligaste och mest blodtörstiga av alla vampyrer.

I hetsiga och rappkäftade Rose Hathaways ådror flyter människoblod och vampyrblod i en kraftfull blandning. Hon är en dhampir, och hon är Lissas bästa vän. De onda strigoi har svurit att Lissa ska bli en av dem, och det är Roses uppgift som beskyddare att försvara Lissa - till varje pris. 

Det var ett tag sedan jag läste den här boken, men jag minns att jag gillade den. Jag tycker om att läsa böcker som är relativt lättlästa ibland, så därför passade den här boken bra.

Jag kom nästan direkt in i handlingen och jag tyckte att det var spännande mest hela tiden. Spänningen byggs upp på ett bra sätt och man vet att slutet kommer bli spännande. Det hela slutade med en cliffhanger så man är bara tvungen att läsa nästa bok. Och jag ska göra det snart. När jag har köpt den.

Ibland glömde jag nästan bort att det var en vampyrbok, inte för att allt i boken var normalt men eftersom det mesta kändes nästan normalt ibland. Dessutom sa de nästan aldrig "vampyr" i boken utan de sa alltid moroi eller dhampir. Dessutom är dessa vampyrer väldigt sårbara och kan alltså dö. Strigoi, de onda i denna bok, kan inte dö och ifall man träffar på en strigoi ska man döda den.

Okej, detta var typ den sämsta recensionen på länge. Men nu vet jag att man inte kan vänta tre veckor efter man har läst ut boken med att skriva en recension på den. Bra att veta.

Titel: Törst
 Originaltitel: Vampire Academy
Författare: Richelle Mead
Antal sidor: 335