Detta är inte en cancerbok. Fastän man kanske skulle tro det. Men det är faktiskt inte det. Det är snarare en kärleksbok (fast ändå inte), om en tjej som råkar ha cancer. Hazels lungor fungerar inte som de ska och hon måste ha med sig syrgastuber överallt, och minsta ansträngning gör henne trött.
Jag har aldrig läst något som liknar den här boken, och den har något speciellt. Jag kan inte riktigt säga vad som gör den speciell, men det är en känsla man får då man läser den som bara uppkommer när man läser en riktigt bra bok. Boken får en att skratta på många ställen, samtidigt som man vill gråta, men oftast sitter man bara där, helt ovetandes om vad man ska göra, förutom att fortsätta läsa, för boken är så bra.
Alla karaktärer i boken, speciellt Hazel och Augustus, är helt underbara! Det är personer som man önskar finns i verkligheten, för de är så roliga och underbara och passar så himla bra tillsammans.
Augustus hade cancer i benet och fick amputera ett av sina ben, och när Hazel träffar honom på stödgruppen så blir de vänner direkt, eller nästan i alla fall. Augustus är så himla underbar som person. Jag vill dock inte säga allt som gör honom underbar, för jag visste inte det innan jag läste boken, och det gjorde att jag blev överraskad.
Boken handlar till stor del om Hazel och Augustus, men det blir ändå aldrig någonsin tråkigt att läsa. De hittar alltid på nya saker, och när man börjar läsa boken kan man absolut inte gissa hur den kommer att sluta, och det gillar jag.
Och jag gillar ju inte ens böcker om vanliga människor i deras vardagsliv. Men efter att ha läst den här boken så... gör jag nog det i alla fall. Eller så är den här boken så underbar att det inte går att inte gilla den.Det enda ni kan göra för att ta reda på ifall alla gillar den, är såklart att läsa den! Gör det, ni kommer inte att ångra er. Jag lovar.
Författare: John Green
Antal sidor: 324
Utgiven: 2012-01
Utläst: 28/4
Betyg: 10/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar