Måste bara börja den här recensionen med att säga att jag nog inte är rätt person att recensera den här boken.... Jag förstår mig bara inte på såna här böcker. Så om du har tänkt läsa den här boken och är väldigt taggad på att läsa den, så läs inte min recension då, för i så fall finns risken att du aldrig mer kommer vilja se boken. Ifall du inte smått funderar på att läsa den och undrar ifall du möjligtvis kanske skulle gilla den. Läs då min recension och tänk på det innan du bestämmer dig för att plocka upp boken.
Okej. Nu börjar recensionen.
Olivia har blivit dumpad av sin kille, John, för att han tycker att hon är för ung. Olivia blir väldigt ledsen och hon och hennes kompis Emma kommer på en plan för att försöka få John tillbaka. En plan som går ut på att John ska bli avundsjuk. Men det går inte riktigt som planerat. Olivia börjar tycka att det känns skönt att strula runt med alla dessa killar. Hon tror att hon blir kär i olika killar hela tiden, men till slut undrar hon om det inte är okej att bara vara, och om hon inte bara tycker att det är skönt att vara med dem.
Det finns många positiva recensioner av den här boken. Jag förstår inte varför. Jag klarar inte av såna här böcker som handlar om ungdomars kärleksproblem. Jag gör det bara inte. Jag klarar inte av böcker som handlar om ungdomars vardagliga problem över huvud taget.
Och denna bok var inget undantag. Jag tyckte att den var jättetråkig att läsa och jag störde mig väldigt mycket på karaktärerna. Alla karaktärer. De var alla dumma ungdomar som inte fattade någonting. Eller det verkade så i boken i alla fall. De drack alkohol hela tiden. Jag skojar inte. Jag undrar hur många gånger det står i boken "vi är på puben" eller liknande. Det roliga är att varken Olivia eller hennes vänner är 18 år gamla... Men de dricker hela tiden i alla fall, och går på puben. Det spelar heller ingen roll om det är lördag eller tisdag. "Nej, vi missar idrotten imorgon det gör ingenting." Herregud, vad jag stör mig på sådant!
Olivia var bara jobbig och jag tyckte att hon gjorde fel hela tiden. Jag hatar hur hon strulade runt med olika killar och betedde sig som... jag vet inte vad. Inte vuxet i alla fall. Ett tag gillade jag nästan hennes kompis, Tor, men innan boken var slut hade jag både svurit åt honom och velat slå honom i ansiktet. Jag hade velat slå alla karaktärer i ansiktet.
Okej, seriöst nu. Jag var ändå ganska sugen på att läsa den här boken när jag fick den, på grund av att den utspelar sig i Kalmar, och det är där jag bor. Men det faktum att den utspelar sig i staden gör det bara ännu värre. För då kunde jag ibland tänka mig var de var i boken och när jag går till dessa ställen nu efter att jag har läst boken, kommer jag att tänka på den boken. "Att man tänker på boken tyder på att den är bra" Svar: NEJ! Svaret är ALLTID nej. Jag tänker ibland mer på böcker jag inte gillar än de jag gillar, för att de råkar man komma ihåg för att man blir så sur. Det är som när man får dåliga låtar på hjärnan istället för bra.
Anledningen till att jag inte la ifrån mig boken och sket i den fullständigt var att jag har lovat mina kompisar att läsa den. Och två av dem har redan fått kämpa sig igenom den. Dessutom hade jag inte kunnat säga vad jag tyckte om den ifall jag inte hade läst klart den.
Jag förstår att det är ett "bra"/"speciellt" ämne att skriva om. Alla lärare älskar säkert den här boken. Men jag kan bara inte förstå varför man skulle vilja läsa en sådan här bok frivilligt. Jag vet dock att man får tycka som man tycker, och om någon tycker att den är bra. Kan ni förklara för mig varför ni tycker att den är bra? Snälla, snälla... För jag förstår verkligen inte!
Okej, jag klarar verkligen inte av sådana här böcker. Därför kan jag nog inte ge den något betyg, för jag kan inte se hur den skulle vara värd något. Möjligtvis minuspoäng. Men jag skriver inte dit det, för jag vet egentligen innerst inne, att den nog är värd mer. Men inofficiellt har jag satt minuspoäng. Men jag förstår ju som sagt inte meningen med sådana här böcker. Så det är nog mitt fel. Den är nog egentligen bra, det verkar bara vara jag som inte har förstått det...
Författare: Sara Ohlsson
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 299
Jag tycker att den var bra för att den utmanar folks (och uppenbarligen även din?) syn på tjejers sexualitet. Varför är det så omoget att hångla runt bland flera olika killar? Vad har det med mogenhet att göra överhuvudtaget? Däremot är deras planer för att få tillbaka John inte speciellt mogna, men mycket förståeliga. Jag har träffat människor som betett sig långt mer omoget när de blivit lämnade utav någon de älskar. Att hennes beteende inte är moget behöver inte betyda att hon är omogen. När en sån här sak händer är det sällan man reagerar rationellt.
SvaraRaderaMeningen med böcker av denna typ skulle jag säga är den här grejen "det kunde lika gärna ha hänt mig". Därför blir den intressant, för det är en situation som lika gärna kunde ha varit min. Meningen med just den här är nog även att skapa en diskussion.
Ang alkohol-delen så måste jag tyvärr säga att det är jäkligt vanligt, i alla fall i Stockholm.
Gah, det var tusen grejer till jag hade tänkt skriva, men jag glömde bort medan jag skrev det andra. Jag får väl återkomma när jag kommer på vad det var mer :)