I onsdags kväll såg jag den absolut sista Harry Potter-filmen någonsin. Det känns svårt att säga det, men det kommer inte komma några fler filmer om Harry Potter, det här var slutet. Men jag kan inte låta bli att älska hela slutet. Jag tog till vara på varje minut, varje sekund av filmen och försökte ta in så mycket som möjligt av filmen. Jag ville inte att den skulle ta slut, för jag hade inte föreställt mig hur allt skulle kunna fortsätta när det väl var slut. Men konstigt nog så var jag inte så ledsen efteråt som jag trodde, för det var ett riktigt värdigt slut. Man måste bara älska det.
Varje scen var perfekt, det var nästan magiskt. Det var magiskt. Jag kände faktiskt tårarna bakom 3D-glasögonen vid flera tillfällen, och jag försökte att inte börja gråta. På något vis hade de gjort filmen så att det var möjligt. Fastän hela filmen var hemsk, bara hemsk och tragisk egentligen så fick de med den där Harry Potter-mys-känslan som man får av de andra filmerna och böckerna. Det skämtades, fastän det var blodigt allvar och det behövdes i filmen, annars tror jag att allas tårar hade runnit under hela striden. Nästan i alla fall. Harry Potter-humorn behövs för att få till känslan, helt klart. Men det som jag tyckte var så bra, var att även om de skämtade lite så fick de med allt det hemska och man fick såklart även känslan av att detta var seriöst. Och den känslan man får när man ser filmerna och inser hur stor Harry Potter är, den är helt obeskrivlig. De har verkligen lyckats.
Severus Snape. Jag kunde inte annat än älska varje scen med honom - helt underbart. De fångade hans smärta och hans känslor på det bästa möjliga sätt. Severus Snape är verkligen någonting utöver det vanliga. Han är bara bäst. Jag grät absolut mest under de scenerna han var med i. Stackars, stackars Snape. Men Snape fick till slut visa den dolda sidan av sig själv, den som Dumbledore sa var den bästa.
Striden, den var spännande, och hemsk. Och man förstod verkligen hur hemsk Voldemort och Dödsätarna är. Men det absolut viktigaste - den goda sidan är starkare! Jag tycker det är så extremt bra då Molly dödar Bellatrix! I boken är det bättre, men i filmen var det nästan likadant. Bara att jag hade föreställt mig Molly lite argare och ledsnare. Det kändes bra när Bellatrix blev till små bitar av någonting? Hon gick sönder, på samma sätt som Voldemort nästan. Då fick man hämnd för alla hon dödat under åren: Nevilles föräldrar (de lever, men hon har förstört deras liv), Sirius, Dobby, Tonks.... Och många, många fler...
Efter att ha sett den sista filmen så känns det konstigt, men ändå bra. För filmen var så otroligt bra att jag skulle kunna se den flera gånger till. Jag är säker på att jag kommer att köpa den här filmen direkt den kommer ut (som jag har gjort med alla andra filmer också). Jag skulle nog kunna se den en gång till på bio, ifall jag skulle ha någon att gå med.
Men nu är det slut, det känns sorgligt för många, men vi har ju fortfarande alla böckerna och dessutom kan man när denna film har kommit ut, ha ett komplett Harry Potter-maraton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar