Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne

Phileas Fogg slår vad om att det går att åka runt jorden på 80 dagar. För att bevisa det så åker han med sin betjänt, Passepartout. På vägen möter de en del motgångar, men Fogg behåller alltid lugnet då de färdas genom olika länder med båt, tåg, elefant och andra färdmedel. Men Fogg vet inte att detektiven Fix förföljer dem för att få en chans att arrestera Fogg.

Detta är en stor klassiker, och jag måste säga att jag gillar den! Språket var enkelt att förstå och Verne skriver på ett roligt och bra sätt. Man fäster sig också vid karaktärerna, som man egentligen inte vet så mycket om. Men man tycker i alla fall om dem på något vis. Jag älskar hur lugn Fogg är, som ju borde vara stressad när det blir förseningar. Jag älskar hur Passepartout blir stressad och orolig hela tiden och jag älskar hur han alltid tycker att det är hans fel. Jag vet egentligen inte varför, men jag gillar Passepartout.
Av någon anledning börjar jag nästan att tycka om Fix också efter ett tag, man vill liksom inte att han ska vara "dum", men det är han ju egentligen inte, eftersom han tror att Fogg har stulit pengar, så han gör ju egentligen bara det rätta.

Jag vet egentligen inte vad det var som fick mig att gilla boken, det kan vara att den var rolig och lite annorlunda, och kanske lite spännande. Men mest tror jag att det berodde på karaktärerna faktiskt.

Jag har inte läst många klassiker, men detta var i alla fall den bästa jag har läst hittills. Jag rekommenderar denna ifall man vill läsa en rolig och bra klassiker som inte är för svår.

Författare: Jules Verne
Titel: Jorden runt på 80 dagar
Originaltitel: Le tour du monde en quatre-vingts jours
Utgivningsår: 1873

Betyg: 7/10

Citat:  ”Applåderna smattrade och orkestern dånade som åskan när pyramiden plötsligt började vackla. Jämvikten var rubbad, en stöttpelare vid basen hade svikit och hela pyramiden störtade ihop som ett korthus.
Det var Passepartouts fel. Han lämnade sin plats, flög över ramen utan hjälp av vingarna, klättrade över galleriet på höger sida och kastade sig framför fötterna på en herre bland publiken.
- Åh herrn, å herrn! Skrek han.
- Nej, är det du?
- Ja, det är jag.
- I så fall, min gosse, är det bäst att vi genast ger oss iväg till båten.”